För vissa svenskar är det jävligt svårt.

De skulle visa att de var lika bra som sina finska grannar. Demonstrera vid gränsposteringar, kasta sten på bussar och klä ut sej i vita lakan, med en utländsk organisasition som förespråkat, och i viss mån försökt praktisera folkmord som förebild. Dock visade de sej att ingen av dem behagade masa sej upp ur sängen för att ta sej till samlingsplatsen. Det var ju uppförsbacke, gudbevars.

Det är som de här med att ha Nyheter Idag, eller Fria Tider som ideologiskt rättesnöre och nyhetskälla gör något alldeles särskilt med förmågan att organisera sej. Utöver att förfölja folk och skriva hatfyllda meddelanden på sociala medier har samtliga försök till fysisk organisering fallit platt till marken. Järva Pride kan ses som ett medialt genidrag, men som fysisk manifestation var det tämligen pinsamt (20 medlemmar/sympatisörer från Sveriges mest homofoba mainstreamrörelse försökte agera queer, det var plågsamtatt se). De har försökt organisera en massdemonstration mot Decemberöverenskommelsen, där inte ens 100 st behagade dyka upp (däremot fick de 1000-tals likes på facebook).

Som grädde på moset har de även försökt med ett fackföreningsprojekt, då det inte går så bra för dem att dels kandidera för ett parti/ha förtroendeuppdrag i en rörelse som ägnar avsevärd kraft att håna sossar, och samtidigt vara med i en fackförening som faktiskt skapade Socialdemokraterna. När de blir uteslutna från vad som bara kan kallas Sossarnas förening, gråter de ofta ut i media och pratar om yttrandefrihet och diktatur. I ljuset av det är det faktiskt ett kreativt projekt att försöka starta eget, rätten att bilda fackförening står inskriven i grundlagen, och nya fackföreningar kan bara gynna demokratin. Dock lades projektet ner efter nåt år pga utebliven medlemstillströmning. 

Det hela mynnar ut i en sak: den "invandringskritiska" rörelsen är i stort sett bara kapabel att sprida rasistpropaganda i medier ägda av andra. De klarar av att skapa en opinion där hat, trakasserier och rasism gror, oavsett om hatet gäller feminister, rasifierade eller HBTQ-folk. Vad de INTE klarar av är att bilda fysiska organisationer eller events för att kanalisera engagemang eller försöka åstadkomma en förändring. Det krävdes ett gammalt nazistparti, kosmetiskt ändrat, där det fanns en hård kärna av erfarna organisatörer och propagandister för att fånga upp rasiströsterna i Sverige. Dvs att andra sköter jobbet åt dem.

Det mest tragiska med SDs framgångar är att bakom dem står inte en rörelse, utan människor som endast klarar av att uttrycka sitt hat och sin inskränkta människosyn bakom tangentbordet. Som politiska och agerande människor är de i övrigt tämligen värdelösa.